Hehe, det har varit ett tag sen sist, va? Kanske... 6 månader? Wops, jag suger verkligen på det här med att blogga, kanske kan vara bra för mitt psyke att få skriva av sig då och då? Vem vet? Inte jag uppenbarligen eftersom jag inte vet hur man bloggar, kämpar tappert på i en dag eller tre och sedan slutar jag igen, dålig självkontroll kallar jag det, ibland.

Vad har hänt sen sist då?

Jag började på hippologprogrammet på SLU, har gått här i 6 månader nu, och har klarat av mer än hälften av skolan, med godkända tentor och allt ??

Trots att jag inte gillar Västerås är det tugnt att inte vara hemma, min familj och vänner är ju trots allt där, och då man bor mitt ute i ingenstans och knappt har tid att göra något annat än att vara i skolan eller hos sin häst, ja då blir det väldigt träligt, tråkigt och otroligt nedstämt ibland. Tur att man har världens bästa häst!

Igår var det återigen tävlingsdags. 110 och en 115 var på schemat i Sigtunabygdens Rf. Smått nervös inför 115 var jag, för det skulle avgöra om jag skulle tävla 120 i Tierp den 14/8, och ville så gärna fara dit innan jag flyttar ner i landet.

 

110 var han galant, han kunde lika gärna ha hoppat banan utan mig, och det räckte till en 6e placering av ca 45 startande! På framhoppningen höll han på att hoppa mig ur sadeln, dem hade "infångare" bakom hinderna i form av hinder, upphöjt på ena sidan mot hindret. Han tyckte det var störtläskigt och vart tvungen att hoppa högt över hinderna!

 

115 var han helt galen. Han skulle inte skritta, var allmänt skitförbannad hela tiden, och galopperade bestämt fram. På framhoppningen flippade han ut varje gång någon hoppade bredvid mig, hoppade rakt upp i luften och bockade. Lite tråkigare att hoppa fram denna gång, och efter varje språng drog han ner huvudet och ville bocka. Han var verkligen arg, för såhär brukar han inte bete sig!

På banan, innan start, så fick han tokfnatt då ryttaren innan hoppade ett hinder en bit ifrån och banpersonalen krattade vid ett hinder. Hoppade rakt upp i luften, slog huvudet bakat och halvstegrade. Fick en fin knock mot huvudet. Tur att jag hade skärmen på hjälmen i vägen, annars hade nog jag inte sett vacker ut idag.

Jättefin på hinder sen, dubbelnolla igen, och en 5e plats denna gång! Stolt över min prins som kan.

 

Så tierp och 120 blir av! Idag har jag dock fint ont i nacke och rygg, aja, vissa smällar får man väl ta!

 

Nu ska jag skritta prinsen och sedan packa och fixa det sista med cosplaysen, far ju  på onsdag till Linköping och Närcon!!

 

Igår var vi i Tokyo (Shinjuku) på After Work med arbetskamraterna! Vi skulle till Sweets Paradie, ett ställe där du kan käka Italiensk buffé + en cake and sweets all you can eat! under 70 minuter får du äta hur mycket du vill av så mycket sweets you can imagine, helt crazy!

Imorn är min första lediga dag med Sophie, ska bli skönt att få sova och klockan inte ringer innan 6 för en gångs skull!

Några drömmar jag hade, och fortfarande har, är yrken inom ridsportsvärlden.



Förutom att bli en etablerad ryttare i antagligen dressyr eller hoppning, som de flesta nog på tävlingsbanorna idag drömmer om, har, och är egentligen inte det min högsta dröm inom ridsportsvärlden.
Nej, utan min högsta dröm om att få tävla och rida, har alltid varit, och kommer nog alltid vara; att bli en välkänd jockey.

Varför? Jag har alltid gillat farten, beundrat galopphästarna och älskat att se på då de maffiga, men fortfarande så slanka fullbloden gör allt för att vinna. Musklerna som ger dem kraften att komma framåt, strävan att vara först, att vara bäst. Som ett citat från en reklam; "För att hästar ger allt." Att få sitta på ryggen då hästen rör sig som snabbast, och kunna ta snabba beslut och planera samtidigt som världen runt omkring dig inte syns, för att allt går så fort, det är en stor dröm.
Jag har längden för det, jag är riktigt kort, jag kanske väger lite för lite, så jag kommer nog få rida med vikter, men vad gör det? Jag kan tänka snabbt, och agera utöver det.
Jag hade till och med fått praktikplats för en riktigt känd galopptränare/uppfödare här i Sverige.. Men tack vare att jag var så feg så ballade jag ur. Den tränaren är tyvärr död idag, och jag ångrar mitt beslut så himlans mycket, det finns ofta tider jag nästan vill slå mig själv för att jag var så dum, och önskar jag kunde gå tillbaka och säga ja, jag vill ha praktikplatsen, skicka mig dit direkt!! Men det kommer aldrig ske..

Jag vill gärna gå en kurs någon gång, och försöka, för även om det är en "löjlig" barndomsdröm i mångas ögon, så är det fortfarande något jag än idag, vill förverkliga.

Jag har ju alltid velat träna lite mer än ridningen, och speciellt nu när jag bara har 2 lektioner i veckan i skolan, och jag slutar alltid runt 12/13 på dagarna. Men det är ju så otroligt tråkigt att gå på träningar själv, man känner sig så ensam och missanpassad hela tiden.

Men så kommer lilla Ekorre till räddning, vi ska gå minst 2-3 pass varje vecka, allt från yoga till dans och gymma. Känns bra, det är välbehövligt, och alltid roligt att gå med någon annan, så får vi se hur mycket man kommer faila i början!


Sveland Cup zonfinal -08!

Tror nog de flesta vid detta laget vet att Rolf-Göran Bengtsson leder rankningslistan för hoppningen...
Men visste ni att Patrik Kittel ligger etta på rankningslistan för dressyren?





Källor;
http://search.fei.org/Search_Centre/Ranking/Pages/SearchDl.aspx?p=6225B859B410271B7805B0C98AAE6955C13F0CC6901016A7E2874EF0726AA0B87A2C27FD71ED07BB52297424796682ACCEB3A8AC40F8652E55EE05E2F9C21A6ACC58F536EFEAE862BE52290DB9201B4F86196134E39271005A987791374973D91D9072D504F49C5949A42E020A6BAEDC3220B5E2A8C23EFCA039C96A80C3C92AEBBB7C32C7518783E18040FF6CD36852A58A221D0DF428968551E069668E1EB9A1733396F3BEDB2A83557B18C86271F03D107D224FB14007D405305F450ACFA39C75E2EF760881639C22F135998B60A361DB23BB502A9242D19D2556853F7E418DA66C7A85D333E0969497F414729F6BEE9524124167112D21D582E06B887CB93FCA6614FB0722B81E39276E88525476EFF5B113879AF3574CF02F9A7C855E5EA7F4603208880ECF05E1A78E30FDAE8548BF39CC0A679068465205D4E558E511283EFA8C0E8E1DABEDE825D78EB50B18E463A59951E5E03FB65E77480AAC7AE3F441BF9290A9AA7626B3259295F963A86430ED5F48CD1BBCCD39142D2D0A4F99F5671927A88BDA8DEF5819DEB84C4BDF888351AD235D9AC28E07CC87B7B1DA9FC169ACAA81D0639198DCB63509E32CA93B22AA1441C49C3BB8A18C2650862CAB17A56AA723908F9309E55E5D08859410959C618221E4C7EAFFE6CE5EE42D05D758D0D790939BB8CD5C7A1D53C0CB83F44F14382B53D58A19BB1128283DDEA05CEEE0669C6F84B5A37D8D609FAA8C64291F236CA1E19954B4110FCD57C14675DDF260B86635FF884B449D3CDB7122701F
http://search.fei.org/Search_Centre/Ranking/Pages/SearchDl.aspx?p=499FCE7128FC14F469892126EA5862EDF26FEF02AFDBBCD464F07A1296945E8E2EB074BEA03F242BECDA64717FDB68B8C4DD0B760A9E925AE92AA5BB3705EB0D2717523D3D7A2B0F603AA8BA65DF1D872A8916846B2491194A05071570EE68B17BD1D4AACE737AA56C47BAE903580CEE90AD3498BCEE4A20CF5A27530F27A25E78856BA0BDFEE77B0D5B2192352EE141EA5B075B950B601BC7CA570CCB3B52235769CEE0CE0A9D8ED3EDB7E43DDD8953D526DFB2F98AC5C7ED9FDEEAA167EB80D8216484DE3C06AE15A81AFADA3CB4073968B80179A333BC94C0CDBE35B0084EA8B54FC704E7EFEDD833F6CEDD407B2651ECEC60CB19E7044DFD3EE11E86F7289104BCDBF93F8399481D4C90500AD63FAD8F6478C91439C882E92504DF9804EB8E48EFD7D0AED669885FC475C7CC6A5FF96B0AB8FEEB1097548A434BAA421A687A0F4AED4DB2DFE0B63ED0D20482DF5793EA0A7AE634D70E34D2031BC989170ED853FD523ED1D2B5E5A888888C1B3A82DE266946E2B97F734F00954A93A426D45301E029408AB312CF78FA9430056DF4E5BEDCF63E68085C8D41B83C457DF4F69A5CE1DAA9976699855AA7117AEC1CB66A8552140A1AAB2C6ECAE7702B5EADE637B00C0D3C02881289ED4C62127477C017A56AA723908F9309E55E5D08859410959C618221E4C7EAFFE6CE5EE42D05D758D0D790939BB8CD5C7A1D53C0CB83F44F14382B53D58A19BB1128283DDEA05CEEE0669C6F84B5A37D8D609FAA8C64291F236CA1E19954B4110FCD57C14675DDF260B86635FF884B449D3CDB7122701F

Ännu en gång i min livshistoria har jag bytt klubb jag tävlar för! Kände att då jag slutade tävla ponny så var inte klubben den för mig. Jag tävlade tidigare för Västerås Ryttarsällskap, jag valde endast en klubben pga jag fick förfrågningen om att vara med i deras elitlag, och det tackar man ju inte direkt nej till?

De andra två klubbarna är; Heby Ryttarförening & Skästa Ridcenter. Det sistnämnda valde jag bara snabbt för vi flyttade till Västerås, och Heby valde jag för dem inriktade sig mer mot ponny än Salaortens Ryttarförening (nej, JumpClub fanns inte då.)

Men som sagt, ny klubb, nya möjligheter!



Strömsholms RS vart det!

Även om min häst är helt otroligt snäll för det mesta, så måste han ibland påminna en om att han är en busig liten unghäst ibland! Inte märks det att han vart ett år äldre, tvärtom, han vart snarare ett år yngre.

Som en tickande bomb gick vi in i stora ridhuset, där vi inte kunde gå upp till bortre kortsidan, då spegeln var jätteläskig, den var ju igenimmad! Då höll vi oss på en volt nere vid sargen, och han var jättespänd och studsig hela tiden. Tillsist började jag trava lite, men då vart det liv! Två stora bocksprång och lite studs, sen var han klar för sin del!
Fick arbeta mycket i skritt med volter och tempoväxlingar, tillsist kunde jag trava. I galoppen i början bockade han lite lätt hela tiden, tillsist fick jag säga åt honom på skarpen, och sen skötte han sig galant! Riktigt fin var han sen i galoppen och travarbetet, riktigt rund och ett bra tempo, med en fin form.

Så kände mig ändå nöjd med honom, trots hans bussprång i början. Jag skrattade dock bara då han bockade ordentligt, han är så söt då han gör det! Han gör det inte för att få av mig, utan för att uttrycka sin glädje. Har aldrig haft en häst som kan, eller velat bocka förut, min ena ponny stegrade sig bara, medans den andra stack, så det är lite ovant för mig, men kul för det!

Så, kanske blir rodeo ifall det skiter sig i hoppningen och dressyren?

Tränade dressyr idag på morgonen, kan säga att jag var riktigt nöjd!



Vi fokuserade mer på att få fram honom för skänkeln, och få honom till en stadig form där han bär sig själv istället för att jag ska bära honom hela tiden. Det innebar myyyycket skänkel och säte. Fick höra att jag var mesig då jag red, att jag kunde ta i så mycket mer, vilket jag gjorde då jag äntligen fick höra den kritik jag ville höra; och jäklar vilken skillnad det vart! 

Vi fokuserade även på att få bakkärran att arbeta mer, och få ryggen samtidigt. Lite ökad mellantrav på långsidorna, och ibland kände man dedära riktiga stegen med bra påskut och swunget.

Han sa sen att hästen hade potential, att det fanns under ytan om man arbetade fram det, att han hade bra steg och en bra inställning! Det blir man alltid glad av att höra, speciellt om det är ens egna lilla häst.

I slutet var han riktigt fin, och fick honom i en stadig form med bra rörelser och påskjut, galoppen är fortfarande mycket ben att använda, men det går framåt! Verkligen stor skillnad från då vi fick honom, då han var väldigt lat och ville inte gå framåt riktigt.

Så imorn blir det lite lugnt eftersom det är nyår, vill inte hålla på att rida och göra för mycket då det tydligen hörs väldigt bra med smällare där ute, inte i stallarna men i ridhusen och hagarna, vill ju inte att Finken ska bli rädd och göra sig illa.. Ska försöka åka ut tidigt och skritta på honom åtminstånde.

Vad ska ni göra imorn på nyår då!?

Ifall jag hade kunnat rita eller måla (vilket jag inte kan göra om så ens livet gällde.) Så hade jag målat min häst såhär, och klätt ut mig till Grim the Reaper! (liemannen) ifall jag skulle tävlat i maskeradhoppning!



Riktigt coolt, men måste varit jobbigt att måla! Dock så ser man ju väldigt bra hästens skelett, hur alla joint points böjer sig då hästen rör sig och så, väldigt finurligt gjort!

Någon jag länge sett upp till, som är en idol till mig, är John Whitaker. Han har alltid varit ett föredöme för mig, han rider bra, med mjuka, fina hjälper och en bra inställning. Fastän jag har prövat på många olika sporter, har jag aldrig riktigt haft en idol inom någon annan sport. Visst tycker jag att Roffe, Brink & Meredith är bra ryttare, men ingen av dem ser jag upp lika mycket som jag sett upp till John. Sedan jag var ung har jag velat bli lika bra som honom.
Han och Milton var det perfekta drömekipaget, jag är nog inte den enda som kan erkänna det.
John är nog den personen jag skulle vilja träffa mest, och skulle mer än gärna vilja träna för, om det så bara var en gång.

"I nya TR för 2012 finns en rad olika bestämmelser för ryttarens kläder och hästens utrustning under tävling.

Bland annat får ett klädesplaggs logotype inte förekomma mer än en gång och inte vara större en tre kvadratcentimeter, alltså 3x1 centimeter. Samma sak gäller för hästens utrustning som voljlock och benskydd. På täcken får det inte finnas några märken överhuvudtaget.

Bestämmelserna gäller hela tävlingsområdet från och med 1 januari 2012.

För ryttare och kuskar som har särskilda sponsoravtal gäller andra bestämmelser. Till exempel får det vara ett märke som är 10x20 centimeter stort på varje sida av vojlocken."

Källa; www.ridsport.se

----

Vad tycker ni om detta? Själv tycker jag att det är lite väl att sätta gränser. Företagen som skapar tävlingskläder vill ju att deras logo ska synas på kläderna för att fler ska köpa varan, dvs en enkel taktik inom området. Så helt plötsligt måste dem göra om alla deras vaurmärken för att det ska passa oss? Eller ska vi behövas tvinga sy våra egna kläder nu? Vet själv att det finns många tävlingskläder som har relativt stora loggor, bland annat schabrak har en tendens till det.

Det kanske inte rör mig i ryggen så mycket, men ridsporten hånar oss nästan nu känns det som, bara massa lagar och regler vi måste följa, är inte ridning känslan av att vara fri, stolt och stark?

Nej, ibland undrar man ju hur folk tänker..

Som rubriken lyder, ungefär så känner jag mig just nu..

Red ut med Anne i morse, var i stallet innan 8 och red ut runt halv 9/9. Jag som knappt sovit inatt var först lika exhalterad som en skolungdom på en skolmorgon, dvs inte alls först. Men då jag väl sett min lilla Fink i stallet så blir man alltid lika glad!

Vi red ut och klättrade lite, och gick över stockar i skogen. Lilla Finken som är så söt då han tycker Tiffa går för fort i backarna och då han ledsnar, så börjar han galoppera istället för skritta. Han galopperar inte frammåt, utan uppåt, så han kommer knappt någon vart, men han ger sig då man ber honom som tur var!
Han fick gå först uppför backen en gång, stackarn fick en hjärtattack då en hare sprang precis bredvid honom, men han tog bara ett galoppsprång fram, sen var det bra! Tiffa var lite laddad och skuttade till då jag klappade Finken och då han snubblade till lite, annars gick det fenomenalt!

Nu ska jag slå in julklappar och städa rummet, ska bara vakna till lite först.. Råkade somna då jag kom hem, hahaha, klantigt!


Ja tack, jag tar gärna lite mer snö!

Gjorde ett besök till 80-talet och fick med mig en sadel och en fårskinnsvojlock!
Vad tycks om dagens utrustning?

Varför ryktar vi egentligen?

Dels för att hästen ska bli ren, du vill inte slänga på en smutsig häst utrustning då den riskerar att få skav.

Vissa som inte ser smuts på sin häst slänger bara på sadeln och rider, men många glömmer bort en viktig punkt då man ryktar.
Du ryktar för att öka blodcirkulationen i kroppen på hästen, och för att stärka banden mellan dig och hästen. Även om du tycker det är jobbigt eller onödigt att rykta så är det inte alls det, ta tummen ur röven och ta någon dag i veckan eller så för att rykta din häst extra noga, båda du och hästen kommer nog uppskatta det, speciellt hästen!

Igår red jag i en 30år (!) gammal sadel, som är finare än många nya sadlar, ordentligt läder och fin kvalité


ni får stå ut med mina snygga mobilbilder ;))

Märket är Farmland, vet dock inte modell, en allround med inriktning mot dressyr, stenhård men man sitter bra i den!

Idag har jag varit riktigt produktiv, och fått vuxenpoäng på det!

bråkat med UKK för att få en rättvis bedömning ang. en hemtenta i ett ämna som en lärare hatar oss alla.
fixat redovisning och redovisat.
ridit.
gått upp i tid (!!)
lagat mat.


köpte även denna idag, en fårskinnspadd med kanal för ryggen, märket är Skandilock. Det är egentligen ett företag som gör fårskinn till möbler och kläder, men tack vare att chefen rider så ville han även ha lite grejer till sin häst, och frågade en butik hur den skulle göras. Han gjorde dem efter deras villkor, i bra material, den är ordentligt gjord (sydd så den går upp fram och bak, så den inte ligger och trycker på hästen.) Med bra material. Den satt utmärkt under Finkens sadel, det gillas!

Varför har jag padd? För att sadeln är lite stor fram, och för att den inte ska bli framåttung så lägger vi en padd under så den blir jämnare, rekommendationer från våran sadelutprovare!

Köpte även ett rött sadelöverdrag från John Whitaker, har 3 sadlar men hade bara 2 överdrag, så vart dags att skaffa ett nytt!