Är det verkligen värt att fortsätta här, ingen läser, skriver jag för mig själv? Då kan jag lika gärna skriva dagbok. Pessimisten har vaknat till liv.

Ta vara på varandra istället, njut av tiden ni har och glöm inte att säga vad ni tycker om de ni håller nära, försök att inte hålla tillbaka.

 

Att känna total lycka, men samtidigt en stor tomhet inom sig, går det ens?

Varje dag.

Jag vaknar upp varje dag och ångrar att jag ens vaknade, även om jag är totalt lycklig och nöjd med mitt liv som det är. Jobbigt att känna två så olika känslor på samma gång, speciellt när den ena, den "onda sidan", tar över totalt, och man känner sig inkapabel till att ens göra något. Man vill inte se folk, prata, göra något, allt är bara tomt. Medans då den "goda sidan" tar över vill man göra allt, träffa alla, och den euforian man älskar är där.

Jag går en bra utbildning, och jag måste själv säga att det går helt okej, jag har gått halva min utbildning nästa vecka... Helt sjukt.... Har en fantastisk partner, otroliga vänner, en värdefull häst, bra boende, och det känns som jag gör något vettigt med mitt liv.

Men samtidigt är de jäkla demonerna där och spökar.. Var eviga jäkla dag.


Jag vill bara ha ett slut på det, men jag önskar det vore så enkelt.

Jag är verkligen toppendålig på att blogga.