Jag blir verkligen ledsen och besviken då man bygger upp förhoppningar för att sedan få dem förstörda. Det värsta är nog inte då det händer flera gånger, utan då man fortfarande tror, och hoppas, men får sanningen sagd lika snabbt som man började hoppas. Ibland undrar jag varför jag ens försöker, varför jag inte ger upp, kanske är för att jag är så envis, och hoppas att det en dag ska bli bättre? Vad ska man göra för att vända på det hela?

Nej, nu ska jag inte hoppas mer; jag ska ha det klart för mig innan jag bygger upp förväntingar och planer.